Jag ska måla hela världen lilla mamma
”Jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag”. Så lät texten i en visa som var populär när jag var liten och jag kommer ihåg att jag älskade den! Det var så tilltalande på ett direkt sätt. Att kunna måla bort regnet så att mamma blev gladare. Den dyker upp i mitt huvud allt som oftast när jag jobbar med IPU analyser eller läser artiklar och inlägg som handlar om färgernas ”vara eller inte vara”. En debatt som verkar ha klingat av och nyktrat till tack och lov.
”Det är ju så träffsäkert att man blir full i skratt”
Vi vill gärna ta tillfället i akt att informera om det verktyg som vi använder när vi jobbar med färger, nämligen IPU. Rapporterna använder sig av de fyra grundfärgerna som kan kombineras på 384 sätt. Tänk er själva vilka färgkombinationer och vackra tavlor ni kan måla med de fyra grundfärgerna genom att blanda dem.
Och som Edouard G. Levit på IPU säger:
”En människa är inte paletten, utan det färdiga konstverket. Komplex, mångfacetterad och full av nyanser. /…/ Nästan alla respondenter som går igenom analysen upplever att rapporten som de får efteråt är träffsäker och ger en rättvis bild av deras beteende. De känner igen sig och anser att den mycket väl beskriver deras egen profil.”
Det är en bild vi på STQM verkligen kan bekräfta. Senast nu i ett uppdrag var det flera som uttryckte: ”Det är ju så träffsäkert att man blir full i skratt”.
IPU analysen och modellen använder sig av ipsativa skalor, det vill säga där respondenten väljer svar i relation till flera alternativ. En ipsativ poäng beskriver således inte styrkan hos ett drag i absoluta termer, utan styrkan hos detta drag i förhållande till styrkan hos de andra dragen. Resultatet blir därför inte en färg eller en beteendestil som det ofta framhålls, utan visar en rangordning av de fyra beteendestilarna inom varje enskild individ.
Det är först när du blir medveten om något som du faktiskt kan göra något åt det
Varför är det viktigt då att få en beskrivning och en rapport på sitt beteende? Det finns många anledningar men den huvudsakliga anledningen är att det förbättrar kommunikation och trivsel! Och därmed såklart organisationens prestationer och effektivitet.
Modellen och rapporterna beskriver beteendestilar och hjälper människor att förstå sig själva och andra, i arbetet och i privatlivet, vilket hjälper oss att kommunicera bättre. Modellen förklarar också hur människor beter sig i olika situationer men svarar inte på frågor hur någon ”är” eller vilken kompetens de besitter. Med kunskap om kollegers beteendestil och vilka arbetsförhållanden som är ideala är det lättare för oss att komma till vår rätt i olika miljöer och skapa harmoniska relationer.
Sammanfattningsvis behövs alltså inget djuplodande personlighetstest för att kommunicera på ett konstruktivt sätt med andra, oavsett om det gäller familjemedlemmar eller kollegor på arbetsplatsen. Man kan nå mycket långt med att studera och upptäcka sitt eget och andras beteenden. Det kan ju ofta räcka med att göra en liten förändring för att uppnå stora kommunikationsförbättringar och få en trivsammare arbetsmiljö, och det vore väl synd att gå miste om denna lågt hängande frukt? Fundera över hur det skulle kunna vara i ert fall.
Charlotte Sehlse
STQM